Ode till YA Fantasy

Jag läser mycket. Kanske inte så mycket som de som har turen att få arbeta med böcker – jag har ju andra grejer jag _måste_ göra – men ändå mycket. Ungefär tre timmar av min dag ägnas åt läsning. Ibland ingen tid alls. Ibland hela dagen. Att läsa är så viktigt för mig. När andra människor vill träffa vänner, se en film eller gå en promenad för att rensa tankarna vill jag inte göra något annat än att läsa. Framförallt läser jag fantasy. För mig är det den riktiga rekreationsläsningen: så långt bort från vår verklighet man kan komma, men fortfarande with all the feels.

När jag gick i gymnasiet hade genren precis börjat öppnas upp för den bredare massan. Twilight hade slagit ner som en bomb i USA och jag var först på bollen på min skola efter att ha fått dem i födelsedagspresent av min moster. Jag hade precis dykt ner i Jane Austen och Brontë-systrarnas underbara värld, så när jag fick Twilight blev jag först sur. UNGDOMSBÖCKER? Jag hade lämnat det bakom mig. Trodde jag. Drar fortfarande på smilbanden när jag minns hur jag orerade om att jag minsann inte läste den typen av böcker.

Grejen med Twilight är att det inte är särskilt bra skriven litteratur. Det är ganska cheesy, lite överdrivet och moralkakigt men alltså … jag älskade det. Älskade att läsa om vampyrer, om varulvar och om Bella som i böckerna är så långt från den platta, efterhängsna person hon blir i filmatiseringen. Jag hade ju läst fantasy tidigare. Vuxit upp med Harry Potter Narnia och His Dark Materials. Älskade det redan innerligt, men tänkte att jag nog gått vidare. Jo, eller hur.

Twilight ses fortfarande ned på i många kretsar. Den jämförs med Fifty Shades of Grey och pekar ut Edward som en obehaglig, kontrollerande och hemsk typ. Och visst, med mänskliga mått mätt (Christian Grey …) är han en vidrig karaktär. Men Twilight är fantasy. Edward är vampyr. Jacob är varulv. Det betyder att även om de ser ut som, låter som och verkar känna som vanliga människor så är de ändå inte det. Territorieinstinkterna kommer på köpet. Kan man inte köpa det och se det för vad det är har man hamnat i fel forum och bör inte heller läsa böckerna. Man är inte dum i huvudet när man är 15 år. Man fattar att ett förhållande med en mänsklig person som beter sig som Edward inte är att befatta sig med. Men Edward … herregud.

Efter att jag läst Twilight gav jag mig på tyngre fantasy. Fantasy för vuxna. The Name of the Wind, A Discovery of Witches, The Farseer Trilogy … fantastisk litteratur jag verkligen uppskattar som just litteratur. Men Young Adult Fantasy … det är den som har all the feels. Där är det OK att bli kär i karaktärer. OK att dras till det som är farligt. OK att objektifiera, hata, älska och vilja vrida nacken av karaktärerna. I YA Fantasy finns känslor. De beskrivs. Långa beskrivningar av muskulösa axlar, violetta ögon och perfekta drag kompletteras av beskrivningar av hur det knyter sig i magen, hur andan slås ur bröstet på en och hur det känns i kroppen när åtrån gör sig påmind. Det KÄNNS. Man behöver inte göra inferenser annat än för att förstärka det som redan står. Man läser sig utmattad: inte för att böckerna är tunga att ta sig genom, behandlar svåra teman eller får ögonen att gå i kors. Nej, man läser sig utmattad för att, som Per Gessle så lökigt sjunger, här kommer alla känslorna på en och samma gång. Man vet att det inte är på riktigt, och därför kan man ge sig hän.

Ibland skrattar människor åt mig för att jag läser ”den typen av litteratur”. Jag som läst litteraturvetenskap. Gillar klassiker. Riktiga historier om det riktiga livet. Men saken är att hur mycket jag försöker kommer de aldrig (med få undantag, Jane Eyre herregud) väcka samma typ av känslor som YA Fantasy gör. Ingen annanstans hittar man ett fandom av så episka mått. Jag kan gå in i ett forum om, säg, Throne of Glass av Sarah J Maas och fangirla sönder. Ingen säger tönt, skrattar åt mig eller säger att men det är ju inte på riktigt. Istället säger de OMG jag vet, jag känner samma sak. Särskilt när (valfri het karaktär) gör X … 

Och då kan jag svara tillbaka: herregud jag vet. All the feels. Låg i fosterställning och hyperventilerade.

Och det är OK.

Annonser

3 thoughts on “Ode till YA Fantasy

  1. Åh, jag läser litteraturvetenskap nu och känner typ samma som du. Älskar YA Fantasy. Läser det mycket på fritiden. Så trist att det typ är tabu i de allra flesta kretsar att gilla den typen litteratur, ungefär som om det inte är riktig litteratur… Ode till dig som synliggör YA fantasy! 🤗

    Gilla

    1. Tack för fina ord! Jag läste litvet i Lund och sista terminen (2015) upplevde jag att de börjar se på det med lite blidare ögon. Tyvärr är det främst ur ett ”varför gillar folk det här?”-perspektiv — men baby steps antar jag! Vill du läsa vad forskare skrivit om genren och kanske främst fantasy tipsar jag om Farah Mendelsohn, Katherine Hume och Ursula Le Guin! Lycka till med dina studier ❤

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s